Svart sol

Lupinerna i diket följer hela vägen, 
skiftar mjukt i sjukliga nyanser 
av rosa, lila, vitt 
så som utslagen på halsens tunna hud. 

På vattnet verkar solen svart. 
Finns ingen himmel, bara moln. 
Fåglar flyger längs mitt fönster, 
som varning eller hån. 

Klockan går en kvart för fort, 
för att jäkta oss i tid. 
Ändå missar jag varenda chans, 
med hårsmåns marginal. 

Jag står på tröskeln till ditt hem. 
Jag vill inte gå in. 
Jag vill inte andas in 
det lilla som finns kvar. 

Vi går på led med brutna ryggar, 
varannan hand knuten kring hö. 

Det luktar ruttet kött, 
men det är inte du, 
inte än.